Skrivet av: Tuija | 21 november 2010

Söndagmorgon

Vaknade redan 7, här är allt så tyst, förutom Peter LeMarc som spelas på spotify just nu. Nå, önskade han vore här istället hahaha.

Barnen iväg den här helgen, länge sen jag var helt ensam. Haft en bra helg, haft besök från Linköping och det var så roligt och trevligt. Hon åkte hem igår, hann alltså få träffa mina stoltheter här i livet – Tilda och Adrian. Liten, med betoning på varenda stavelse L-I-T-E-N vovve var också med. En Chihuahua..Mmmm, måste varit en syn för Gudarna då jag, fd borzoi ägare traskade ut med den. Tog jag ett steg hade han nog redan sprungit en mil, lovar!! 🙂 Söt var han iallafall.

I fredags gick vi på bio, Kornelius. Och enligt dom andra så var den jättebra – jag somnade redan innan den började. Tröttsamt att spinga och shoppa först, och äta på Mc Donalds. Tydligen hade jag snarkat med så jag var sååååå pinsam, hahaha. Det bjuder jag på!

Mycket skratt och flams i helgen med andra ord. Fyndade gjorde jag i Norrköping också, till skillnad mot vissa andra. Jag kan det där med att shoppa BILLIGT och SNYGGT! Köpte en del till mig själv för en gångs skull, inte bara till barnen, vilket det ju oftast blir. Dom fick de också.

Somnade tidigt igår, är nog för gammal för att ha ungt besök där allt går i racerfart, hehehe. Roligt var det!

Fick lapp från skolan förra veckan och JAG ska tydligen baka 100 lussebullar + 2 två saffranslängder!!!! Blir galen, fanns ingen avsändare på lappen heller, vet inte vem jag ska ringa. Har ju fullt sjå då jag bakar till oss själv, pga mitt handeksem. Sälja på julmarknaden gör jag men det där att baka…nä.. Hur ska jag ha råd med sånt också innan jul???

Idag är det basket match för Adrian och jag skulle stå i kiosken men det bytte jag bort med en kompis. Men ner och kika ska jag!

Nästa helg första advent..hur fort går inte tiden egentligen?????

Önskar er alla en fin vecka!

Skrivet av: Tuija | 15 november 2010

Vilken vecka det blev.

Förra veckan, jisses. Stressigt, oroligt och tungt — men allt går. Adrian blev sjuk redan måndag. Jag som ”hojjade” på om att han skulle gå till skolan, att illamåendet skulle gå över, och ring om du mår dåligt för då måste du ju gå hem. Adrian som svarade mig, ”men de lyssnar ju ändå inte på mig!!” Fick iväg honom, skolan som ringde och sa att Adrian var så orolig för mig, att han mådde dåligt pga det, att man skulle få honom lugn att nu var det bättre. Samma visa dagen efter..

Nå, det slutade med sjukresa till akuten på tisdag kväll. Han var jättedålig. Ont i magen, illamående, febertoppar som kom och gick, piggnade på lite emellanåt, för att i nästa vara helt sänkt igen. Prover togs, ultraljud av magen, bl a för hög snabbsänka, urin provet visade nåt..har glömt. Men det som blev var att lymfkörtlarna svullna, virus som gått ner i magen – därav att han var så sjuk. Klockan 2 var vi hemma.

Sen blev han sängliggande helt den lilla mannen. Jag kritisk till skolan, mycket! Arg på mig själv för att jag pushade på honom så mycket för att han skulle gå, för att ingen skulle ha nåt anmärka på!

Han fick inget äta, jo isglass då, alvedon mot smärtan, och ja nu är han äntligen frisk. I skolan första dagen idag!

Klart jag kan förstå att han var och är orolig för mig, iom min långa sjukhus vistelse och mående, men jag tyckte ju att det lät konstigt då skolan ringde om det. Menar han hade ju sovit hos kompis under helgen och då fanns det ingen oro för mig där. Jaja, hur som haver att ha ont i själen är INTE lätt kan jag ju tala om. Försvara, förklara, anpassa sig, inte våga lita till sig själv, känna sig värdelös, meningslösheten, tröttheten, ångesten som ska hanteras och det viktigaste av allt, BARNEN! Barnen får all den hjälp dom behöver men man känner sig väldigt otillräcklig som mamma kan jag ju tala om. Dessutom ensamstående med..

Nå ja, nu är det som det är. Livet rullar på. Jag fixar och donar härhemma, veckan ser just nu ut att bli lite små–intensiv, en del möten inplanerade osv. Låter väl inte mycket för er som är friska, utan depp och ångest men för mig just nu är det mycket, men jag reder ut även det. För jag kan och jag är stark! Trots min skörhet!

Ha en underbar vecka alla!

Skrivet av: Tuija | 09 november 2010

God morgon!

Fattar inte, vaknar bara tidigare och tidigare. Å andra sidan skönt att sitt här en stund innan ruljansen drar igång på morgonen.

Mötet på arbetsförmedlingen gick bra – dock vet jag bara inte vad vi ska leva på sen…223 krnor om dagen innan A-kassan drar igång. Ja, vet att jag får skylla mig själv och det gör jag också.

Adrians jultidningsbeställningar måste in idag, vi får ta itu med det efter skolan. Han tjänar en bra egen slant, kul!

Tilda fick jag hämta upp från skolan igår, hon mådde illa och var väldigt yr. Jag tror att det har med hennes spruta att göra. Hon tar ju den en gång i veckan, ska tas på fredagar men hon skjuter gärna upp den, av nån anledning(??) för hon kommer ju inte undan att ta den.  När hon tar den fredagar brukar biverkningarna vara under kontroll, men nu tog hon den i söndagskväll. Upp tidigt på måndag och iväg till skolan, hetsigt i skolan och biverkningarna blev för svåra, så hon fick komma hem.

Jaaaa, nåt glädjande också!!! Tror jag helt har missat att berätta för er, hur jag nu har kunnat göra det..? Matias kusin Markku med fru Cecilia fick sitt tredje barn den 24/9, en liten pojke som ska heta Alexander Matias Valio!!! Gissa om det känns kanonbra! Så underbart, fantastiskt härligt! En så stor ära för oss, Matias föräldrar och givetvis för Matias. Han sitter nog i sin himmel och ler och följer den lilla Alexander!

Pratade och grattade med båda föräldrarna då det begavs sig, när Alexander enbart var en dag eller två dagar gammal. Pratade med Cissi först, sen kom Markku till telefon och jag bara grät och grät och grät. Grät floder, av glädje, vemod, tacksamhet så otroligt mycket känslor som snurrade i mig.

När vi väl la på, då jag tusen gånger bett Markku om ursäkt, för mitt grinande, och där han lugnt på ”Matias vis” sa ” Det är lugnt” Kom tanken..: ”Men..Matias då?” Ja, så kommer nog mina tankar vina åtskilliga gånger i livet nu.

Passar på att utbrista ett stort och innerligt

GRATTIS TILL VACKER SON!!!

Bättre sent än aldrig. Bild ska ni också få se på hela fina familjen:

 
 

Lilla Alexander Matias Valio med hela familjen

 

Skrivet av: Tuija | 08 november 2010

Lokal teve

Vi kikade igår, barnen och jag. Det blev ett så fint reportage. Fina foton på Matias, fina bilder på Tilda och Adrian. Sen jag då..Rodnar ju när jag ser mig själv sådär, usch. Men jag är nöjd och hoppas att det kan hjälpa någon.

Vill ni se? Här kan ni göra det: http://nt.se/24nt/#category=5629214&clip=6401614&date=2010-11&startTime=0m0s

Vaknade tidigt som bara den. Ska till Norrköping idag för att träffa arbetsförmedlingen..Enligt läkare ska jag ju ta det lugnt, men de nya sjureglerna är ju dom som gäller oavsett vad. Önska mig lycka till inför mötet idag 🙂 Lär väl sova bort eftermiddagen idag.

Ha en fin måndag!!

Skrivet av: Tuija | 07 november 2010

Här var det tyst…

Mycket omkring mig. Mått mycket dåligt, mycket. Såpass att jag faktiskt har legat på sjukhus i tre veckor, ja ni läste rätt, tre hela veckor. Psykiatrisk avdelning  pga djup deppression, ångest .

Har mina höstdeppressioner, även sen innan Matias dog känns viktigt att poängtera det, och i år rasade jag totalt. Nå, är hemma igen sen i torsdags  veckan. Ska vila mycket och bara göra det jag orkar. Jag har för vana att vilja så mycket och då gör jag, för att sen efteråt komma på att det blev för mycket..

Försöker vila och göra det som jag känner att jag orkar. Barnen är givetvis hemma. Min underbara fina granne och vän, Vivianne ställde upp och bodde här hos barnen under tiden jag låg på sjukhus.

 Tänk så fantastiska vänner man har! Jag vet inte alls hur jag ska kunna tacka henne för det!! Hon har grejjat och fejjat, skickat barn till skolan, städat, diskat (Jäkla diskmaskin är ju trasig också!) fixat mellanmål, lagat mat, sett till läxläsning och hjääälp vad skulle jag gjort utan henne?? Dessutom när jag fick komma hem har hon varit här med mig och barnen som stöttning och hjälp för mig. Tack gode Gud för henne.

Varit lite tveksam till om jag skulle skriva om att jag varit inlagd, men har tänkt om. Varför ska det fortfarande år 2010 vara så himla tabu med att ha ont i själen? Så, om inte jag skriver, så blir det ju än mer tabu här på min blogg? Eller hur?

Har fått medicin som ska hjälpa mig över det svåraste just nu.

Barnen har varit mycket oroliga för mig, men vi har en öppen dialog kring det hela. Ibland vill dom veta mer, ibland räcker det med – ingenting. Går i vågor hos dom. De vet att jag har mått mycket dåligt, varit ledsen och haft ont inom mig – och det viktigaste det är inte deras ”fel”!!

Varit vid graven och gjort fint inför Alla helgona helgen. Blivit intervjuvad av Nt24.se det kommer under dagen idag på lokalteve här i Östergötland. Jag berättar om mitt bloggande och sorgen efter Matias, inspelningen görs då jag är hemma på en permission från psyket…Vad jag kan! 🙂

 Ja, jag gör trots att jag är så skör. En väninna skrev så fint till mig,  ”Trots din skörhet, så är du så stark du fixar det här – också” Fint tycker jag. Skörhet, ja jag är skör, fast många verkar tro/tycka motsatsen. Men också stark!

Bäddade in Matias gravplats i mossa när jag var där, och se vad fint det blev. Jag fixade och trixade hos honom. Kändes skönt att vara där. Och tänk att det börjar bli mossa på gravstenen……så många år har gått alltså, 8 år. Frenetiskt stod jag och skrubbade bort varje tillstymmelse till mossa på stenen.

Vädret var underbart i fredags då jag var där. När jag kom hem bakade jag vaniljbullar. Igår storstädade jag…Hur var det nu med det där att ta det lugnt, som läkaren poängterade? Måste fundera på det, haha.

Skrivet av: Tuija | 12 september 2010

12/9

Glasklart minns jag den 12/9 2002. Då polisen stod i min hall och talade om att Matias var död. ”Förolyckad” som de sa. Hur jag i några sekunder stirrade på dom, tänkte att jag snabbt, snabbt måste iväg till Finland. Matias i olycka, skadad. Där stod polisen, där är polisbilen, nånstans står en helikopter som snabbt, snabbt ska ta mig till Finland där Matias gjorde lumpen.

Så var det inte. Förolyckad, betydde död. För alltid död. Tur att jag inte förstod hela vidden av ordet död då. Vet inte om jag så krampaktigt hållt kvar i livet och i det jag har. Idag vet jag med smärtsam kunskap vad ordet död betyder på riktigt. Det är aldrigheten, att alltid sakna, att längta efter något jag aldrig, aldrig mer kommer att få uppleva i det här livet – Matias.

Tänder ljus idag. Hela dagen. Kan inte gråta. Går mest omkring och suckar. Tunga, djupa suckar. Från fötterna och upp suckar.

Skrivet av: Tuija | 14 juli 2010

Saknad

Tog ikväll en promenad ner till OkQ8, inga problem att gå dit.
Matias extrajobbade ju där och varje gång jag går in så minns jag hans
härliga leende där bakom disken. Hans leende, Gud vad jag saknar honom.

Idag när jag klev in spelades ”I´ll be missing you” – det knöt sig
hårt, hårt i bröstet. Ett tag var jag redo att springa ut bara, men jag
stod kvar. Smärtan, sorgen kom och gick. Han var så nära, så nära men
ändå är han ju så himla långt borta.
Jag betalade mina varor och gick ut. Andades in den friska luften, kände hur tårarna började tränga på, hur jag bara längtar och längtar efter mitt barn, som nu skulle
vara vuxen man. Svalde mina tårar, satt en stund och åt min glass. Tänkte tillbaka, på allt som var, på allt som inte blir……

Jag kan fortfarande inte fatta att jag orkar leva mitt liv så bra som jag
gör. Jag fattar inte det. Att jag faktiskt mår bra, att livet är kul,
att det är spännande att få vara med – trots att Matias är död.
Ibland är allt så otroligt kluvet, speciellt dom första åren. Idag
fungerar det bra, men fråga mig inte hur jag har nått hit för det vet
jag inte ens själv.

Men på nåt sätt så har jag tvingats välja hur jag vill ha mitt liv
efter och som det är nu – det är så jag vill att det ska vara. Fick ju
inget val, inget att välja på när han dog.

Många, många sömnlösa, tomma, ångestfyllda, hopplösa, förtvivlade
nätter och dagar har jag haft. Det kommer över mig fortfarande, men jag
låter det vara så, ”go whit the flow”…

Skrivet av: Tuija | 10 juli 2010

Ny morgon

Solen börjar gå upp, helt otroligt vackert då jag tittar ut från mitt vardagsrumsfönster.

Vi har varit hemma en vecka nu, härligt det med, men jag hade gott kunnat stanna kvar tre veckor till. Underbart har vi haft det. Tilda mår mycket bättre i sina leder, skönt!

Jag har börjat jobba igen den här veckan, och vi har väl inte riktigt landat i att vi är hemma, tar ett tag 🙂 Delar med mig av en del foton.

Adrian i Funny beach Marbella

 

Poolen utanför vårt hotellrum.

Marbella centrum

 

Adrian och jag

 

Stranden!

Stranden.

 

Älskade barn!

 

Fler bilder kommer varefter!

Skrivet av: Tuija | 16 juni 2010

Slappardag i Marbella!

Trodde val aldrig jag skulle satta mig vid datorn en svñng nar vi ar har! Men sa skont och krypa in en svang och bara kika runt lite. Kopte mig en timmes datortid. Vi har det kanonbra! Njuter otroligt mycket!

Igar var vi nere vid stranden, en heldag Adrian och jag, Tilda valde att stanna pa hotellet. Strosade utmed Marbellas strandpromenad (hmm, undrar om det heter sa) underbart! Solade och badade, at glass, tittade pa manniskorna, batarna, hoppade i vagorna – jag blev som ett barn pa nytt. Smorjde Adrian jattenoga, likasa fick han ha t-shirt pa sig emellanat MEN jag missade mig sjalv, sa idag sitter jag och har brant ryggen rejalt! Jaja, sa ar det.

Traffat underbara harliga manniskor, sitter till 00.00 pa kvallarna, pratar, fnissar, och pratar igen.

Tilda tranar, hon har tva aktiviteter per dag. Bra for henne! Idag har hon varit pa hantraning, parafinbad for handerna. I eftermiddag ar det varmvattensbassang.

Inne i Puerto Banos igar ocksa, ja dagarna bara rusar ivag. Handlade och strosade. Jag mar sa otroligt bra! Barnen likasa!

Soliga varma och glada halsningar harifran oss!

Skrivet av: Tuija | 11 juni 2010

9/6 Idag har vi firat Adrian 11 år

Du vet när vi samlas såhär, så gapar din stol extra mycket tom…. Men du är med oss! Visst har han blivit stor, din lillebror! Han påminner om dig på många sätt också, Tilda likaså.
 Jag är så stolt över er alla tre! Jag har köpt blommor till dig som jag ska till graven och plantera, tänk så fel det här blev Matias…
Men hur det än är så vet jag att du har det bra, när du ser att vi har det bra.
Att du ler ditt vackra leende, skrattar, åh tänk om jag kunde få ha dig här igen!

Vet inte riktigt hur det har gått till dom här åren utan dig, men det har gått. Periodvis bara hankat sig fram, andra perioder bra, längtan och saknaden efter dig kommer jag för alltid att bära. Men jag vet att vi kommer att ses igen, du hjärtat, stjärnan, solen, jag vet det – när min dag är inne så kommer jag att krama dig så hårt, så hårt och aldrig släppa taget om dig.

Jag vet att du vill att vi har det bra och att vi är lyckliga, att vi lever fullt ut.

Det gör jag, hand i hand med smärtan efter dig.
Den överskuggar inte mitt liv hela tiden längre, men det kommer stunder då jag rasar rakt ner i det smärtfyllda.
Börjar veta nu, att det för alltid nog kommer vara så.
 Det är svårt utan dig, mycket svårt. Men jag gör så gott jag kan.

*står på tå, puss på halsen, orden ”jag älskar dig, var rädd om dig”*
Mamma

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier