Vet att många undrar då man börjar läsa en ny blogg, vad hände hennes son? Jag kan kortfattat berätta. Matias gjorde lumpen i Finland. Under en kvällspermission då han var ute och festade, gick han ut från dansstället. Skulle gena över ett tågspår, skog, mörkt, kurva, sprängsten mellan rälsen, snubbla och sen..lämnade han det här livet.
Jag har varit i kontakt med lokföraren som var den sista som såg Matias i livet. Han har berättat för mig att Matias försökte hoppa undan, men hann inte. Lokföraren sa också att Matias hann nog inte ens bli rädd för det gick så otroligt fort.
Matias släpades 502 meter, han dog dock ögonblickligen då tåg är tunga..
Mer finns på min minnessida
jag vill bara säga till dig att detta hände min 15 åriga dotter den 23 dec -08 hon var full, snubbla och det långa tåget kom. hon slungades 20 meter och blev sen överkörd , hon hade få skador så jag fick hem ett ”helt” barn. min sambo var där för han skulle hämta henne på en mötesplats i närheten.
By: pia on 23 mars 2009
at 11:28
Pia. Jag beklagar verkligen din dotters död.
Jag förlorade min 14-åriga dotter framför tåget i maj-08. Hon tog sitt liv.
Du får gärna maila mig också om du vill: ludmilla@linnea.se
By: Ludmilla on 12 april 2009
at 16:27
Hej!
Åh, beklagar din stora förlust av din dotter. Matias var inte heller riktigt nykter. Läser och ser att det inte alls är länge sen du miste din dotter. Känner så med dig och vet vilket helvete det är. Vill du ha mer kontakt med mig får du mer än gärna höra av dig till mig på min mail tuija@t-eklund.se För mig har det betytt oerhört mycket att få träffa andra i samma situation.
Skickar dig massor med tankar och mycket styrka.
Kram Tuija
By: Tuija on 24 mars 2009
at 18:28
Jag miste min bror 80 genom att han fick 1700 wolt genom kroppen han dog ögonblickligen tack och lov. han lekte med ledningen hörde ej att tåget kom och det blev genast ström i ledningen. jag är glad att han var så oskadad utvärtes, men invärtes var han sönderbränd. hans vackra händer var sönderbrända där han höll i ett järnborr…Margitha
By: margitha68 on 26 maj 2009
at 08:11
Åh, fina Margitha. Ddu har en tung ryggsäck att kånka på du med. Tänker på din bror emellanåt och vi har jukunnat dryftá och utbyta lite tankar.
Det är så hemskt svårt att mista!
Kram på dig
By: Tuija on 26 maj 2009
at 09:52
Hej Tuija
Nu har precis sju år försvunnit.
Det går inte en dag utan att Matias finns i mina tankar.
Han finns med oss alla dagar och vakar över oss.
Han var en varm människa och kommer alltid finnas i mina tankar.
By: Lena on 26 september 2009
at 19:31
Tack snälla Lena det värmer otroligt mycket då jag får höra ifrån er atias vänner så du anar inte! Stor kram från mig!
By: Tuija on 21 april 2011
at 10:52
vill bara skicka en tanke till dej !
Har mist ett barn i magen under graviditet….
Många kramar
By: Maria (xaramia) on 03 oktober 2009
at 14:48
Tack snälla du och beklagar din stora förlust.
Kram Tuija
By: Tuija on 21 april 2011
at 10:58
samma sak hände Timmy.. Han genade också över ett tågspår, gå gärna in och titta på hemsidan..
http://www.migitts.se/timmy/
By: Jessica on 11 april 2010
at 19:34
Jag har läst..Beklagar de enormt smärtsamma som också ni tvingas igenom. kram Tuija
By: Tuija on 21 april 2011
at 10:52
Här kommer en varm hälsning från en Änglamamma i Skåne…
Jag hamnade här ikväll, då jag googlade på orden ”En gammal själ”…Fann en så vacker text här på din sida…
Vi förlorade dock vår dotter precis innan hennes liv utanför magen skulle börja. Hennes storebror skulle fylla fyra år och det var då jag insåg att han måste ha en gammal själ, för han sa så underbara ord vid många tillfällen, som jag bara inte får ihop med en fyraårings intellekt och utveckling.
Det är nu ungefär 2 1/2 år sedan vi miste henne och nästan på årsdagen fick vår pojke så äntligen en levande lillasyster. Men vi har tre barn, säger vi alltid om någon frågar.
Och även om åren går, så är det faktiskt så att de aldrig slutar vaka över oss. Det vet jag, då vår levande flicka ( 1 1/2 år) vid Allhelgona klart och tydligt redogjorde för att hon haft besök av vår Ängel…Så de ser oss, vakar över oss…och besöker oss när vi minst anar det, men behöver det som mest.
Varma hälsningar
Katarina
By: Katarina Nilsson Bremer on 11 december 2010
at 22:54
Jag är övertygad om att våra barn finns närmar än vi tror, eller som min son Adrian sa nnär han var 5 år, ”Matias är bara osynlig nu” Det är bara en tunn, tunn hinna som skiljer våra världar åt. Styrka och kraft till er!
Tuija
By: Tuija on 21 april 2011
at 10:54
Min dotter drunknade som 3 åring. Det innebär att jag o hennes pappa får leva med skulden hela livet. En så liten flicka SKA inte lämnas en enda minut nära vatten även om hon, som vår dotter, hade en godkänd flytväst.Vi får finna oss i ett livstidsstraf men det var hon som miste det enda liv hon hade. Hon förtjänade bättre.
En Bonusson tog sitt liv för några år sedan.Han var här dagen innan o vi insåg inte att han var här för att ta farväl. Han hade haft stora drogproblem o vi avgiftade honom flera gånger här:senast för kanske 12 år sedan.Nu trodde vi att det skulle gå vägen.Men ångesten blev för stor. På somrarna lyssnar jag fortfarande efter hans motorcyckel. Där var det den biologiske fadern som bar på skuldkänslor så på årsdagen av vår pojkes död hoppade han framför tunnelbanan.Jag förstår honom.
By: Sunnyb on 06 mars 2011
at 02:47
Så fruktansvär tragiskt! Finner inga ord..Brukar säga att det finns grader i helvetet och jag vet att det finns flöräldrar som mist fler barn, har andra tunga ryggsäckar när jag börjag gråta och och halkar ner i det djupa hålet, ja när jag försöker ta mig upp igen. Ja, jag har dig på fb men så tacksam och roligt att du kikade in här, det värmer. Kommer att uppdatera då och då, precis om min blogg heter.
Styrkekram och all min medkänsla till dig
Tuija
By: Tuija on 21 april 2011
at 10:57