Skrivet av: Tuija | 05 november 2012

Skrivet den 10 oktober 2012..

..Idag är det exakt 10 år sen..vi stod samlade där i Skönberga kyrkan för att säga farväl..fast enligt mig ”på återseende”. Det blev en vacker, tragisk, hemsk stund. Jag minns inte så mycket..ibland minns jag allt glasklart. Hur jag vägrade åka hem då jag kommit dit på morgonen. Hur rädd jag var. Smärtan, overklighetskänslan.

Hur nån hämtade mina kläder jag skulle ha på mig så jag fick byta om i församlingshemmet. Hur jag stod och höll min ena hand på Matias kista, eller skattkistan som Adrian sa då, när blommorna dekorerades. Hur ljudanläggningen riggades upp, hur iskall jag kände mig emellanåt, ”det här händer inte”.

Hur jag gick bort och tittade gravplatsen. Konstaterade att ja ”Då ska vi gå så och så” …Hur Jukka kom, hur svårt det var. Hur förtvivlade våra ögon var då vi mötte varandras blickar.
Hur vi höll om varandra hela tiden ute vid gravplatsen sen, hur vi höll varndra hårt, hårt i handen. Hur alla människor kom, släktingar, vänner..alla var där…Hur fint och vackert Lillemor Björling pratade om Matias. Hon hade varit hemma hos oss och jag kände att hon verkligen fångade upp hur Matias var som person.. Hur ont det gjorde samtidigt totalt overkligt.

Åter igen ”det här händer inte”

Minns hur Tilda och Adrian satt bakom Jukka och mig, hur roligt de tyckte det var att få se alla Matis kompisar..Hur förtvivlade och rädda de blev då jag började gråta och när de upptäckte att inte inte var nån ”kul stund” med Matias kompisar,och var var Matias? De var så små..

Minns hur Jukka och jag stod och tog emot alla som kom. Tog i hand, kramade om, tror vi sa välkomna, fint att just du kunde komma..minns inte. Hur jag hade en liten lugnane tablett i fickan som jag totalvägrade ta, men den fanns där ifall att. Hur lumparkompisar, plutonchef och finska militär prästen och Matias nya flickvän Jessica från Finland kom.

Hur ont det gjorde då Jukka och jag tvingades gå bakom vår sons kista..till platsen.. Sen är minnena diffusa igen..

Vad många vi var, fullt med folk,kyrkan var proppfull, runt Matias plats vi var tvugna att sprida ut oss. Så många. Så älskad är han.

Fika i församlingshemmet. Där Jukka och jag, Matias mormor och farmor samt prästen liksom fick sitta uppe på en scen till allmän beskådan kändes det som då. Ändå.tryggt för vi kunde se er alla som älsade Matias. Vi visste ju ingenting om hur det ”ska” gå till då man begraver sitt barn – inget någon förälder ska behöva uppleva,men som sker varje dag i Sverige…

10 år sedan begravningen idag. Jag tänder ett ljus för min Älskade Erik Jesper Matis Eklund ♥

Nåt som jag för alltid kommer bära med mig är all kärlek som strömmade ut från er som var där, TACK.

Likaså Lillemors ord ”Matias är nu i Guds blick”..

Tänk,inte ens kärleken rår döden över.

Kärleken är starkare än döden!

Nu har jag fått minnas en stund – ensam för mig själv. Nu ska jag göra min dag.

Ta er tid och lyssnapå Peter LeMarcs låt här nedanför, skänk en tanke till Matias – sen går ni ut och gör er dag till en underbar dag och gläds åt att vi fick förmånen att ha honom hos oss i 19 år.

Kram Tuija ♥ ♥ ♥

Peter LeMarc – Gråta som en karl

http://www.youtube.com

Ett första smakprov från Peter LeMarcs kommande album. Albumet ”Svag doft av skymning” släpps den 26 september.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: