Skrivet av: Tuija | 14 juli 2010

Saknad

Tog ikväll en promenad ner till OkQ8, inga problem att gå dit.
Matias extrajobbade ju där och varje gång jag går in så minns jag hans
härliga leende där bakom disken. Hans leende, Gud vad jag saknar honom.

Idag när jag klev in spelades ”I´ll be missing you” – det knöt sig
hårt, hårt i bröstet. Ett tag var jag redo att springa ut bara, men jag
stod kvar. Smärtan, sorgen kom och gick. Han var så nära, så nära men
ändå är han ju så himla långt borta.
Jag betalade mina varor och gick ut. Andades in den friska luften, kände hur tårarna började tränga på, hur jag bara längtar och längtar efter mitt barn, som nu skulle
vara vuxen man. Svalde mina tårar, satt en stund och åt min glass. Tänkte tillbaka, på allt som var, på allt som inte blir……

Jag kan fortfarande inte fatta att jag orkar leva mitt liv så bra som jag
gör. Jag fattar inte det. Att jag faktiskt mår bra, att livet är kul,
att det är spännande att få vara med – trots att Matias är död.
Ibland är allt så otroligt kluvet, speciellt dom första åren. Idag
fungerar det bra, men fråga mig inte hur jag har nått hit för det vet
jag inte ens själv.

Men på nåt sätt så har jag tvingats välja hur jag vill ha mitt liv
efter och som det är nu – det är så jag vill att det ska vara. Fick ju
inget val, inget att välja på när han dog.

Många, många sömnlösa, tomma, ångestfyllda, hopplösa, förtvivlade
nätter och dagar har jag haft. Det kommer över mig fortfarande, men jag
låter det vara så, ”go whit the flow”…

Annonser

Responses

  1. Du har kommit långt. Det värmer mig så att läsa dina ord. ”go with the flow” så sant, så sant… kramar om!

    • Snälla, fina Jerry, tack! Ja, sorg och saknad tar tid och ska så få göra. Jag halkar och djupdyker, men vet ju nu att det är för ett tag det blir så. Sen tar jag mig så sakteligen upp. Är även övertygad om att det är Matias kärlek till mig, barnen och sin pappa som hjälper oss att orka vidare om och om igen efter varje djupdykning.
      Matias var enbart kälrek, hela han utstrålade kärlek och glädje, han ska inte enbart förknippas med det svåra, sorgen och smärtan som han lämnade kvar. För han var och ÄR så mycket mer! Jag vill känna att jag kan le och bli glad när jag tänker på honom!!

      Kram till dig och var rädd om dig!

  2. Gumsan! Jag har ingen aning om hur det är att leva med den saknad du har. Men jag vet att du är en otroligt fin människa som har mycket kvar att ge! KRAMAR

    • Tack, Malin! Ja, jag gör så gott jag kan. ÄR glad och positiv, vill leva mitt liv fullt ut och gör det också. Du är en fin människa du med vännen! kram

  3. Hej Tuija.

    Du skriver så klokt och så fint.
    Du kan uttrycka känslor som säkert dom flesta av oss andra mammor som mist barn, kan känna igen sig i.

    Tyvärr kan jag ju inte delta i er minnesstund för Mathias. Om jag vore lite närmare mina hemtrakter hade jag kommit mer än gärna.

    Kram till dig Tuija från Li.

    • Tack du med Li, säger till dig som jag sagt till Minna.. Din hemsida om din vackra Joakim var bland dom första sidorna jag hittade, och den betydde ibland skillnad mellan liv och död för mig, för så kändes det.

      Tack själv Li för att du finns där.

      Kram

  4. Vännen, du ger mig sånt hopp om livet med dina ord! Jag får en övertygelse om att livet faktiskt går att leva efter att ha förlorat ett barn. Att skrattet kommer tillbaka, att livsglädjen återvänder stundtals iaf. För Calle var GLAD, busig o så full av liv. Precis som din Mattias. Våra fina änglar vakar över oss o finns med i våra hjärtan i varje andetag.
    KRAMISAR

    • Tack snälla Minna. Om jag kan inge nån hopp om att det går att få ett bra liv igen trots allt..så betyder det så otroligt mycket för mig. Minns själv hur jag desperat sökte och sökte minnessidor, bloggar, allt om sorg slukade jag. De som gav mig hopp var andra som mist och fortsatte leva på ett helt annat sätt. Skrivandet har alltid varit en stor del i mitt liv. Startade ju en gång i tiden min blogg för att beskriva lite om hur det är att leva med ett barn som har reumatism – sen ändrades det srastiskt. Så jag har skrivit sen dag 1 i mitt nya liv, finns även från mitt liv före..

      Finns att läsa på http://www.t-eklund.se blogg står det i vänster sidan, där under arkiv…

      Kram på dig och var rädd om dig!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: