Skrivet av: Tuija | 04 januari 2010

Lite panikkänslor just nu

Vet inte varför, men dom finns där, just nu i den här stunden. Det kommer att släppa det vet jag, men det är jobbigt då det pågår. Är så rädd för att man ska glömma Matias, jag, barnen och Matias pappa och släkt gör det inte.

Det är så förbannat jävla hemskt att det är foton jag får ”prata” med..Har idag varit hos Matias, lämnat rosor och tänt ljus. Det gör mig så matt och orkeslös att gå dit, tvingas se hans gravsten – men jag ville dit, nå ville och ville, helst hade jag velat hälsa på honom i en lägenhet, kanske med sambo och barn. Idag känns allting som ett stort, jävla *sorry* frågetecken. Varför, varför gnager i mig – fast jag har även tvingats anpassa mig till dessa varför som jag aldrig får svar på! Varför tog Gud just Matias för?? Matias betyder ju Guds gåva och jag anser att man tar inte!  tillbaka gåvor som man ger. Speciellt ett liv på 19 år!

Ångesten kryper i mig idag, men det kommer också lätta – tänk vad man har tvingats med under dessa år som gått. Anpassat mig till paniken….ångesten!

Malla är lite risig hennes bakben håller inte riktigt ihop som dom ska, ser emellanåt ut som om hon har blöja på sig när hon går, det smärtar mig djupt. Men hon har inte ont! Det är det viktigaste. Var på apoteket förut och köpte glukosamin, som tydligen ska vara bra när man stelnar, hon har fått sin första dos idag och jag hoppas på att det blir bättre.

Vet att hon fyller 12 år den 26/2 och, ja det är en hög ålder på en så stor hund. Förresten är det Matias som har valt ut henne ur en kull valpar som vi kikade på – kommer att bli väldigt ångestfyllt den dagen hon ej orkar med, ännu ett band till Matias som kapas.

Nä, nu ska jag lägga mig på spikmattan en stund som jag fick i julklapp, den hjälper faktiskt!

Annonser

Responses

  1. Jag kan inte tänka mig hur det skulle ha känns om jag hade gått igenom samma sak som du. Men jag önskar dig hopp och livet. Vilket är nog väldigt svårt att ta till sig nu men en dag! Hoppet om livet!!!

  2. Tack för att du tagit del av våra liv och visst är det stundtals så – en dag i taget..ofta är det så.. Man försöker planera framåt men om morgondagen vet vi inget…

    Det ÄR hopp om livet för varje dag som går.
    Kramen Tuija


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: