Skrivet av: Tuija | 20 maj 2009

handlat

Varit nere på ”stan” idag, ja Söderköping. Vi säger så, ja jag iallafall ”ner till stan” Skulle hämta Tildas medicin, sprutorna, men det fanns inte på apoteket förrän på fredag. Då får vi skjuta på sprutan 1 dag till fredag.

Handlade så fina kläder till Tilda, hon ska ju på bröllop på lördag. Hennes stödfamiljs föräldrar (hmm, hur lät det där nu då?) ska gifta sig på lördag! Hoppas jag får ta kort på Tilda i dom nya fina kläderna och framförallt att hon gillar dom! Är ju öppet köp så vi kan byta tom fredag. Men tror jag hittade något som hon kommer att tycka om. Men om inte så får vi byta.

Var inne i blomsteraffären och handlade, hon är å vänlig och hjälpsam hon som jobbar i affären. Har haft kontakt med henne mycket sen Matias dog. Det var hon som gjorde kistdekorationen, jag stod brevid i kyrkan vid Matias kista och följde allt hon gjorde. Hon var så fin och omtänksam, mycket stor ödmjukhet och respekt för det som var och är. Tänk vilken svår och tung uppgift att göra kistdekoration till en så ung människa och dessutom jag som stod brevid och såg på. Kan inte ha varit någon lätt uppgift.
Köpte lavendel till Matias, i lila och sen något annat, jag o blommor *suuuck*.

Får mig att tänka på när Matias slutade sexan. Insamling till läraren. Hur hon tackades av en förälder som gav henne blommor och jag väste fram till min sambo ”Faan, tjugospänn och så får hon bara hyacinter!” Hur jag blev nedtystad och han svarade mig med ”Men för f…n, Tuija det är syrener!” Hahahahaha. Matias var lite besvärad.. Mitt i sommaren och jag kan inte ens skilja på syrener och hyacinter. Men visst är dom allt lite lika varann iallafall. 🙂 Det skrattade vi åt många gånger, Matias och jag.

Annonser

Responses

  1. Hej Tuija!

    Jag var också med när kistdekorationen arrangerades, helt plötsligt står hon men en blomma i handen,och jag förstod absolut ingenting,efter en stund så förstod jag,jag skulle sätta i den sista blomman inför Jonnys resa.Tänker ofta på hur underbart ödmjuk hon var. Sänder dig och din familj många varma kramar. Ing-Britt Jonnys mamma

  2. Visst är det svårt att fatta att man står vid sitt barns kista.. Jag höll hela tiden min hand på kistan, hela tiden. Usch tänk så mycket svåra horribla saker vi tvingats göra! Ändå står vi upp och har ett bra fungerande liv också nu.

    Kram på dig och tack för titten och att du skrev en rad, det värmer.
    Kram Tuija


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: