Skrivet av: Tuija | 26 mars 2009

Acceptera eller inte acceptera..

Folk säger till mig ”Du måste acceptera att Matias är död!” I början så hummade jag mest med, men nu vartefter åren har gått så har jag mina egna tankar just kring att acceptera. Är väl kanske ordvrängeri men för mig känns det emellanåt viktigt att få ”vränga ord” och tala om hur jag menar.

Jag kommer aldrig acceptera att Matias är död! Aldrig. Det jag däremot har gjort och gör är att jag tvingas vänja mig vid att han inte är här hos oss. Men acceptera, varför ska jag göra det? Blir det lättare för andra då, om jag säger att jag har accepterat? Jag kommer ju, som jag skrev aldrig acceptera det.

Hur ska jag kunna acceptera att han är död? Han var ju bara 19 år och hade hela livet framför sig, det är inte acceptabelt att han är död! Kommer aldrig bli, men jag har tvingats vänja mig vid att han är död. Så är det, men därifrån till att acceptera, nej det är inte okey att han är död, kommer aldrig bli.

Mitt liv idag är fullt av glädje och lycka över det jag har. Saknar och längtar efter Matias varje dag – men det är mer hanterbart. Jag har tvingats  vänja mig vid att leva med saknaden och smärtan. Han finns hos mig för alltid. Varje dag är mina tankar hos honom. Livet är fullt med glädje igen, fick ett så bra ord ”tår-trevligt” ”tår-glädje/lycka” så är mitt liv idag.

Funderar ibland på var i livet Matias skulle ha befunnit sig idag. Ibland måste jag distansera mig, inte låta honom komma för nära (låter ju helskumt..) för då bryter jag ihop. Tillåter mig att gråta då gråten kommer och behövs, men ibland orkar jag inte gråta heller. Jag är trött på att gråta. Som Olle Bergman så bra beskriver det: ”Jag gråter varje dag, ibland kommer det tårar också”

Barnen och jag har det bra, mycket bra. Vi skojar, pratar, står varandra otroligt nära, det är lycka. Min glädje är mina barn, alla tre…  Livet har förändrats mycket under åren som gått och jag mår bra! Trivs med mig själv och det jag har. Lever i varje ögonblick på ett annat sätt än i livet före. Tar tillvara saker och ting på ett annat sätt. Hänger inte upp mig på petitesser i livet, utan försöker vara positiv och med tillförsikt och glädje se framåt varje dag. Kärleken är en så stark kraft, det är den som gör att jag orkar. Kärleken till livet.

Jo, jag rasar också, mycket, ibland längre ibland kortare, men rasar det gör jag men jag vet ju också att jag reser på mig igen och orkar.

Älskade Matias, hjärtat, stjärnan, solen – saknar dig så. Älskar dig *står på tå puss på halsen, kram och orden Jag älskar dig*

Annonser

Responses

  1. Acceptans är inte samma sak som att tycka om. Acceptans är ett icke-dömande förhållningssätt som betyder att man inte lägger in någon värdering (bra – dåligt osv).
    Det betyder att man ser verkligheten som den är och inte strävar efter att den ska vara på något annat sätt.

    Att acceptera att Matias är död betyder att du inser att verkligheten ser ut så. Det är så och kommer alltid att vara så.

    Då kan man utgå från det och fortsätta leva sitt liv.

    Lätt att säga… svårare att känna…

  2. Fina Ludmilla, jo så är det ju, min och din verklighet ser ut såhär.

    Men att tvinga ner den känslan ända ner i magen och hjärtat, det vette sjutton om jag någonsin gör.

    Med förnuftet vet jag, men känslan och förnuft går inte hand i hand.

    Kram på dig

  3. Det är så svårt det är att acceptera att våra barn inte finns längre med oss.
    Med hjärnan kan jag förstå det och måste acceptera…med med mitt hjärta går det inte!
    Ändå har jag också bestämt mig att leva vidare…det är väl ett steg att acceptera?
    Vi, du och jag och alla vi utan våra barn…vi har inget val.

  4. Livet går ju oavsett vad, oavsett om jag säger att jag accepterar eller inte så är det ju så här mitt liv ser ut såhär.

    Vi har tvingats in i ett liv vi inte vill ha, men vi lever och måste göra ett val och det är framåt som gäller. Bara framåt och vara i n uet och leva våra liv fullt ut.

    Kram

  5. Tuija, älskade vän. Jag vet vad du menar. För mig är det ”för stort” att säga att jag accepterar. Jag vet att min Mattias är död och att han aldrig mer kommer hem, men acceptera NEJ, det gör jag inte !!
    Men precis som du så har jag ett bra liv idag, det har varit en lång väg att komma dit..

    Kramar om dig
    Anita

  6. Härliga, fina Anita! Visst är det för stort att säga, det tycker jag med.

    Vad fint att du förstod hur jag menade med mina ord.

    Kram

  7. vännen håller me dig till 1000% !!
    jag vet att min älskade Danne ÄR borta (hatar att säga ordet ”död”) men kommer allrig att axeptera de som du säger
    hjärna vet men hjärtat kan inte axepetara o axepterar jag de så kommer jag inte att klara av att leva
    19 år var din älskade Matias…..19 år min älskade Danne me hela livet framför sig (trodde vi) men vi ska vara tacksamma för de åren vi fick me de
    kram på dig vännen o kram till barnen
    hoppas vi ses snart


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: