Skrivet av: Tuija | 13 mars 2009

6/2 2009

Jag är så trött just nu, så in i bomben trött.

Sorgen efter Matias för med sig så mycket som är svårt att hantera.

Som idag, min mamma har skickat en dvd till mig, som en överaskning. Det
är kopierat från smalfilm till dvd. På mig när jag är liteen, ja 10-13 år,
på brorsan, mamma, pappa, min mormor, farmor – glada minnen.

Knyter sig totalt då det kommer film på Matias.. Matias dop, Matias på min
student, Matias i skärgården 1-2 års åldern. Där skrattar han, titta där
ler han, vilken grimas han gör och JAG FULLSTÄNDIGT TIPPAR ÖVER I GRÅT!!!
Glada minnen, ja men så svåra att minnas nu när han är död, borta för
alltid.

Jag kan inte se det gör så jävla ont i hela mig. Jag sitter och går
fullständigt sönder framför teven. Trasas i bitar, kämpar för att få luft,
tårarna rinner.
Alla minnen som dyker på mig. Matias pappa och jag vad unga vi var, glada.

Så oförberedd på vad som komma skulle på filmen.
Jag gråter högt nu, snyftar högt, yrseln griper tag i mig. Ser inte klart,
andas Tuija, tänk för fan på andningen! STÄNG AV! Men jag kan inte.
Fortsätter titta, vissa bitar går ..mmm okey, andra inte alls.

Minnen, minnen, ångest, ångest. Ska det bara vara minnen nu???? Det är
väl ändå helhelhelt fel!! Mer, mer vill jag ha, det är ju mitt barn.
Hallå, det blev mycket fel nu, föräldrar sla dö FÖRE sina barn, inte
såhär!

JAG VILL HA MIN SON TILLBAKA ÄR DET SÅ SVÅRT ATT BEGRIPA?????

Adrian har tittat en stund med mig, han tröstar, ”Mamma, du har mig och
Tilda” Jag som krampaktigt kramar honom, snyftar och säger ”Ja, jag är så
lycklig över er, jag älskar er så mycket. Tack för att ni finns!Men jag är ledsen just nu.”  Adrian förstår.
Jag blir ännu mer ledsen för att mina barn här på jorden, ska tvingas se
och vara med i detta hemska. Se sin mamma gråta, ha en storebror som är
död. Gråter högt nu.

Min mamma ringer, frågar glatt vad jag tycker. Jag som gråter, försöker
gråta någorlunda tyst men kan inte nu. Mamma blir förtvivlad, ville inte
såra, göra illa, menade bara väl. Jag som inte kan prata klart. Hur jag
får ur mig ”Kunde du inte ha sagt att Matias är med?” hur jag säger hej
då. Lägger på luren.

Fan, nu är min mamma ledsen också. Alla är ledsna, förtvivlade, upprörda.

Samlar mig en stund. Pratar i telefon. Andas, Tuija, andningen. Luuugnt
och sakta, inte tänka framåt, inte glömma andas! Orkar inte gråta mer.
Trött, yr, ont i huvudet.

Sätter mig vid datorn. Mail från mamma. Där hon ber om förlåtelse, att hon
inte visste vad som fanns på smalfilmerna utan hade kopierat till mig och
min bror för att ge oss barndomsminnen. hur hon ber om förlåt för att hon
inte visste.

Nu blir jag ännu mer förtvivlad. Ringer mamma, säger att hon INTE har
gjort mig ledsen! Att jag är ledsen för att Matias är död. Hur hon
försöker trösta, hur jag försöker trösta henne för att hon har
skickat..osv, osv.

Nu är jag redigt trött. Fan, att inte mamma fick glädja mig som hon ju
menade, utan att jag ska bli ”såhär”. Hur mamma upprepar gång på gång,
förlåt Tuija, titta inte. Försök att tänka på vilken fin och glad tid det
var, vilken glad och härlig unge han var, hur lycklig han var, hur älskad
han är. Jag kan inte det just nu.
Jag hummar. säger till mamma att det är oki, att det är kul att se mig
själv som liten. *FÖRLÅT MAMMA FÖR ATT JAG GRÅTER, JAG VILL INTE SÅRA DIG*
Jag blev GLAD…också…tror jag..

Ja, ni hör hur allt bara blir ett enda stort virrvarr.

Telefonen ringer. En väninna till mig,  som har fått barnbarn.

Hon pratar på om hur konstigt det känns att hennes barn har fått barn.
 Fan, det är svårt att lyssna till just nu. Hon pladdrar på. Jag lyssnar, avbryter efter ett tag och vi lägger på.

Nu orkar jag inte mer ikväll. Det är mycket just nu.

Annonser

Responses

  1. Hej Tuija!

    Tack för påhälsningen! Visst kan du länka till mig, så lämkar jag till din fina sida också : )

    Om du vill jobba hemifrån, så är det värt en chans att ringa runt till olika callcenter, som säljer olika produkter till personer per telefon (om du tycker att det skulle passa dig). Du kan fråga dem om du kan få jobba hemifrån.

    Själv så ska jag sälja naturprodukter för jag tycker att det är en naturlig del av mig, och det jag är intresserad av i livet (att må bra på ett enkelt sätt genom olika val). Jag tycker att det ska vara någonting bra som man säljer, som man kan stå för, annars så är det nog lätt att ge upp efter en tid.

    Värt att prova! Jag har själv arbetat som besöksbokare i några månader, så jag har en del erfarenhet av att bemöta olika människor per telefon. Det ska bli skönt att kunna vara hemma hos mina tjejer på kvällarna som vanligt.

    Och över till annat….sorgen av att mista ett barn.

    Jag kan säga att vi hade tur i vår familj som fick Rasmus på ett videoband. Själva så hade vi honom endast på foto, men vi var på ett födelsedagskalas hos min bror när deras son fyllde år, och då filmade de runt lite bland barnen. Så vi har i vart fall en filmsnutt med Rasmus som glatt skuttar runt bland alla barnen, och vi kan höra honom skratta igen…vi är nu mycket tacksamma för den gåvan.

    Vi blev glatt överraskade när vi fick filmen, eftersom att vi totalt glömt bort att någon filmat honom överhuvudtaget, och vi brukar kika på den någon gång per år, och samtala om roliga minnen som vi haft med Rasmus.

    Det är så personligt det här med att sörja och det finns inget formulär som säger hur länge man sörjer, eller om sorgen någonsin tar slut…vi får helt enkelt låta tårarna komma när de vill, för ut ska dom och de läker alltid någon liten plats inom oss i varje stund som vi låter dem falla.

    Jag kan ju se på mina andra tre barn hur olika de har sörjt och fortfarande sörjer förlusten av Rasmus. Jag har fått hantera sorgen på olika sätt, tillsammans med dem, en och en. Och då inser man att man får acceptera att vi har olika sätt att sörja på. Jag har fått många kommentarer från dem under åren som gått:

    – Mamma, är du inte ledsen? Saknar du inte Rasmus?

    De orden har jag fått höra vid de tillfällen som de har gråtit och jag har tröstat dem, utan att själv gråta. Det är ju så att vi gråter och sörjer vid olika tillfällen..och så småningom så har sorgen lättat.

    Det bästa som man som mamma kan göra är att ta hand om sig själv, för att orka finna till hands för de små, när de behöver någon som lyssnar.

    Varma hälsningar till dig Tuija, och hoppas du får några idéer om att jobba hemifrån också. Det finns information om olika sätt på nätet.
    /Marja

    • Jepp då fixar jag länk.
      Visst är sorgen personlig och det finns inga mallar.

      Dagarna går och månader har lagts till och blivit år, det är rätt så obegripligt att tiden faktiskt har gått och att man har ett bra liv – också.

      Det är härligt att få se sitt barn på film också, det var bara det att jag var så totalt oförberedd! Blev förvånad själv faktiskt över att min reaktion blev så otroligt stark. Man tror att man har lärt sig hantera det värsta i ens liv, men pang så är man där nere en sväng igen.

      Hur det än är så för livet en framåt så sakteligen.

      Tack för tipsen om att arbeta hemma, kanske kan du skriva ett privat mail till mig angående hur man kommer igång? tuija@t-eklund.se

      Kram Tuija


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: